För det första har man hävdat att det finns en ”spridningseffekt”: det vill säga att laglig graffiti leder till ökad olaglig. Det har dock inte hänt i Sigtuna, tvärtom tycks den olagliga graffitin ha minskat. (Lite så som den repressiva toleransens förespråkare menade på under 1980-talet).
För det andra har man hävdat att lagliga graffitiväggar försvårar polisens förebyggande arbete: att de som planerar att begå brott kommer att kunna skylla på att man ska måla lagligt. Detta borde vara ett icke-argument eftersom det i praktiken är ett argument för en omvänd bevisbörda. I Sverige såväl som andra demokratiska rättsstater är det polis och åklagare som har bevisbördan, och inte den medborgare som är misstänkt för brott. Kort sagt: den enskilda individen ska inte behöva bevisa sin oskuld – det är polisen som ska bevisa att ett brott har begåtts.
Argumenten för väggen har varit mer skiftande. Bland annat att den är populär och eftertraktad, och att konstintresset har ökat bland kommunens ungdomar. Kanske skulle man till argumenten också kunna lägga till alla de bilder som skapas – utan att det kostar kommunen en krona. Det vill säga att betrakta väggen som en tillgång för såväl brukare (konstnärerna) som betraktare (publiken).
I förra veckan rapporterade i varje fall lokaltidningen Sigtunabygden att Sigtunaväggen blir kvar, och Gouge och Skil passade på att använda den för att skicka en julhälsning. Vi syns i Sigtuna 2013.
En julhälsning på Sigtunaväggen av Gouge och Skil |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar