tisdag 27 mars 2012

Nolltoleransen periodiserad, del 1 (Framväxten)


Nolltoleransen är en ideologi som bygger på idén om att graffiti skapar otrygghet samt att denna otrygghet kan bekämpas med fyra metoder – vilka utgör nolltoleransens fyra hörnstenar. 

Detta har jag tidigare beskrivit. Men i arbetet med nolltoleransen har jag också insett behovet av att inte bara beskriva nolltoleransens funktion och ideologi utan att också ge en historieskrivning. Jag har därför valt att dela in nolltoleransen i fem perioder. Dessa är inte huggna i sten utan verktyg och ett sätt att förstå hur nolltoleransen kunde växa fram och få ett sådant genomslag.



1. Nolltoleransen växer fram 1994-1997
Under dessa tre år skapas grunden för vad som först senare kommer att kallas för nolltolerans mot graffiti. Grunden läggs genom en intensiv informationssatsning från främst SL:s sida

Istället för att som tidigare beskriva olaglig graffiti som ett problem för fastighetsägaren så presenterar man det som ett stort och allvarligt samhällsproblem, och inte minst ett problem för ungdomarna själva. Det är under dessa år som idén om att graffiti skapar otrygghet lanseras, liksom föreställningen om att graffiti är en inkörsport till kriminalitet och drogmissbruk.

                               

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar