Tillstånd för att använda sig av det offentliga rummet?

I dagens DN får Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt frågan om det skulle vara rätt att riva upp nolltoleransen mot graffiti. Hon svarar att det inte finns något val, och att det "enda policyn säger är att om man vill använda sig av det offentliga rummet så måste man ha tillstånd."

Två saker är intressant här. 

För det första är nolltoleransen mot graffiti och stadens policy mot klotter inte riktigt samma sak. Nolltoleransen är en slags (mikro)ideologi, alltså ett sammanhängande system av idéer och värderingar, med en snart tjugoårig historia i Stockholm. Policyn som funnits sedan 2007 är ett av flera uttryck för denna ideologi.

För det andra – ingenstans i policyn står det något om att skulle behövas tillstånd använda det offentliga rummet.

Däremot står det en hel del annat. Bland att man genom att bekämpa klotter kan "förebygga att ungdomar drabbas av problem som skolk, missbruk och kriminalitet" (paragraf 3), vilket går att förstå som ett uttryck för nolltoleransens föreställning om att graffiti är en inkörsport till kriminalitet och drogmissbruk. Detta är en inom nolltoleransen omhuldad idé som saknar saklig grund.

Det står också i policyn att kommunen ska informera "om subkulturen runt klotter och dess riskfaktorer" (paragraf fyra), vilket är ett sätt att sprida de föreställningar som kommer till uttryck i paragraf 3.

Dessutom finns paragraf 9 som flera gånger använts för att begränsa samhällsdebatten om graffiti.

Har kulturborgarrådet läst stadens policy? Här har hon och alla andra möjligheten: