I dagens DN får Stockholms socialdemokraters nya hållning i graffitifrågan kritik från de egna leden. Tidigare borgarrådet, och tillika tidigare ordförande i klotterkommissionen, Inger Båvner menar att socialdemokraternas nya "inställning till graffiti stimulerar skadegörelse". Tja, det kan man säkert ha olika åsikter om.
Vad man däremot inte kan ha åsikter om är den forskning som finns om graffiti. Båvner hänvisar till den rapport från 2002 som hon själv som ordförande i klotterkommissionen tagit initiativ till: "Stockholmsungdomar som klottrar" från 2002, av Knut Sundell, David Shannon och Cecilia Andrée Löfholm.
Båvner hävdar att rapporten pekar på "ett samband mellan klottrande, kriminalitet och droghandel." Det här är bara delvis sant. Undersökningen visar på en samvariation mellan klotter och andra problembeteenden, men under vinjetten "Frågor som undersökningen inte besvarar" så påpekar rapportförfattarna att studien inte gjorts för att specifikt studera graffiti och klotter, och att den därför har en rad begränsningar, och de varnar för att dra alltför långtgående slutsatser. En av de saker som de påpekar är att: "Till sist säger resultaten inte heller något om att klotter leder till annan brottslighet, drogbruk eller andra asociala beteenden"(s. 33).
Båvner säger sig heller inte känna till någon annan seriös forskning och "tror inte att situationen har förändrats särskilt mycket".
Jag kan dock upplysa om att det kommit en hel del forskning sedan dess. 2003 kom en av rapportens författare David Shannon med sin doktorsavhandling "Swedish Graffiti – A Criminological Perspective". Shannon konstaterar att det finns en grupp ungdomar i hans material som är mycket kriminellt belastade bortom själva graffitin. Men han kommer också fram till att ungdomarna i materialet utgör en ytterst heterogen grupp, och att det inte går att påvisa att graffitimålare är mer brottsbelastade än andra ungdomar om man väger in alla sociala faktorer.
2006 kom Michael Johnsons licentiatavhandling "Inblick i en ungdomskultur" som ytterligare komplicerar bilden. Han menar att graffitimålare och graffitimotståndare är beroende av varandra, och att "graffitifrågan i stor utsträckning [drivs] av olika intressegrupper som på olika sätt är beroende av graffitin, oftast genom att man får sin utkomst genom att arbeta med frågan på olika sätt." För graffitimålarna skapar motståndet uppmärksamhet och bekräftelse.
Mellan dessa båda avhandlingar kom också BRÅ (Bråttsförebyggande Rådet) med en rapport där man pekar att frågan är komplex, men också att det råder brist på seriös utvärdering av olika förebyggande graffitiprojekt, såväl repressiva som olika typer av lagliga projekt som väggar, skolor och utställningar.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det varken utifrån den gamla rapport som Båvner hänvisar till eller utifrån mer aktuell forskning går att säga något bestämt om graffitimålares sociala situation. Det finns inte heller några undersökningar som tydligt visar på att lagliga graffitiväggar skulle förebygga olaglig graffiti, eller tvärtom stimulera till mer.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det varken utifrån den gamla rapport som Båvner hänvisar till eller utifrån mer aktuell forskning går att säga något bestämt om graffitimålares sociala situation. Det finns inte heller några undersökningar som tydligt visar på att lagliga graffitiväggar skulle förebygga olaglig graffiti, eller tvärtom stimulera till mer.
I Malmö finns det ett parkeringshus vid namn Anna där får grafittimålare fritt spraya eller vad de nu vill göra för sk konst. Ibland när staden har rensat och målat över allting så har det faktiskt någon gång funnits det man kan kalla konst.
SvaraRaderaDet trista är att ofta när man kom dagen efter så hade allt det fina målats över med kludd och så var allt förstört.
Stockholms "starke man" Tomas Rudin var nere i går i politiskt syfte för att visa hur bra det är i Malmö, där får man minsann utöva grafitti fritt.
Han fick gratis propaganda både i kulturnyheterna och ABC men det märkliga idag är att detta inslag finns ej att se eller hitta. Hmmm, undrar varför?
Nå, Rudin talade sig varm och uppvisade sin stora "tag" som om det var ett mästerverk. Han åker ner på en dag och sen tror han att hans "konst" ska lysa där för lång tid framöver.
Jag har passerat parkeringshuset Anna säkert tusentals gånger under de år jag bodde i Malmö och jag kan garantera att om en vecka så är det fullt med kludd på hans tag.
Ofta är det bara en kakafoni av kludd på dessa väggar. När Rudin tror att Malmö har mindre kludd över hela staden så tror han fel, vem har vilsefört honom på detta sätt? Det är ingen skillnad där mot i andra städer.
Jag gick förbi ett "konstverk" i Gubbängen idag och för mig är sådant enbart kludd och förstörelse av vår miljö.
Rudin och hans gelikar som pläderar för att tillåta kluddet är nog den generation som också har varit med om att förstöra den svenska skolan som man nu mödosamt försöker återuppbygga. Deras moral att ställa sig på tonåringars sida är inte sunt vad gäller kluddet.
Vem ger andra rätten att förstöra vår miljö? Bort med kludd och reklam på stan!
Den enes kludd, en annans liv..
SvaraRadera