Tidningen Metro och lanseringen av nolltoleransen mot graffiti, del 3

I min första text om tidningen Metros graffitibevakning 1995-1999 så konstaterade jag att SL helt tycks ha satt dagordningen för Metros journalistik – att aktörer, beskrivningar, förklaringar, tolkningar och lösningar på klotterproblemet lanseras på SL:s sida (SL-direkt) snart flyttar in på tidningens egna nyhetssidor.

Det här är en tendens som blir ännu tydligare när jag nu avslutat undersökningen. Av totalt 219 texter har jag vid en första genomläsning hittat 6 stycken artiklar som – i mycket vid mening – rymmer någon slags "motröst". 

I alla andra texter beskrivs graffiti enbart som ett problem, och nästan alla använder man ordet klotter. Inte ens när det handlar om en graffitiutställning på kulturhuset så kommer någon motröst till tals - utan endast den politiker som kritiserar utställningen. [Metro 1997-02-25]

SL påverkan på Metros journalistik tycks dock inte bara ha varit kvalitativ utan även kvantitativ – rapporteringen om "samhällsproblemet klotter" glider sakta men säkert från SL-direkt och in på redaktionell nyhetsplats och tas över av tidningens egna journalister.

1995 går det fem texter på SL-direkt på en artikel om klotter på nyhetsplats, 1996 är relationen 3 på 1, 1997 väger det jämnt. 1998 är det fler träffar på klotter i Metros redaktionella material än i SL:s egna material. 

Detta är en trend som också håller i sig under 1999, även om omfattningen sjunker och halveras i jämförelse med ”toppåren” 1997 och 1998.

1995 (totalt 25)
3 redaktionella texter
15 SL-direkt
7 insändare

1996 (totalt 43)
10 redaktionella texter
27 SL-direkt
6 insändare

1997 (totalt 63)
21 redaktionella texter
22 SL-direkt
20 insändare

1998 (totalt 59)
32 redaktionella texter
18 SL-direkt
9 insändare

1999 (totalt 24)
11 redaktionella texter
8 SL-direkt
5 insändare

Att nolltolerans mot graffiti fått ett sådant genomslag i Stockholm bygger sannolikt på att Metro vecka efter vecka, i flera år, och för flera hundra tusen läsare presenterade ett specifikt och mycket snävt perspektiv på graffiti. Utifrån denna rapportering framstår nolltolerans för de flesta sannolikt som den enda rimliga lösningen.