Nolltoleransen: Laglig graffiti - så funkar det, del 3

Laglig graffiti - så funkar det, del 3:

Venice Art Walls, Venice Beach, Kalifornien

Venice Beach ligger intill Stilla havet norr om Los Angeles och har fått sitt namn från sin långa och breda sandstrand. Staden blev internationellt berömd under 1960- och 70-talen som en plats nya alternativa livsstilar, med många hippies och bohemer. Redan då tycks den exhibitionistiska visuella gatukultur ha etablerats som än idag präglar Venice Beach – här stilar rullskridskoåkare, skejtare, levande skulpturer, surfare och basketspelare längst den flera kilometer långa strandpromenaden. Här ligger också det berömda Muscle Beach, det utomhusgym där skådespelaren och senare guvenören Arnold Schwarzenegger sägs ha blivit upptäckt.

Muscle Beach på strandpromenaden i Venice Beach

Att platsen också länge förknippats med graffiti och andra väggmålningar är kanske inte så konstigt – redan 1967 rapporterade Los Angeles Times att klottret på grundmurarna till den stora rekreationsanläggningen Venice Pavilion ska ersättas av muralmålningar. Efter att anläggningen stängdes 1984 så tycks den främst ha använts av graffitimålare – och även om det då formellt sett var olagligt att måla på fastigheten så sägs polisen ha sett mellan fingrarna.

Under de senaste två decennierna har Venice Beach gått från ett relativt enkelt och bohemiskt område till en av regionens mest välbärgade. Detta kan beskrivas som en gentrifieringsprocess, och den har fått många av de äldre invånarna att klaga både på att hyrorna gått upp och på att det gamla Venice Beach gått förlorat: att de alternativa livsstilarna och exhibitionismen reducerats till kitsch för turistindustrin.

Det är för övrigt faktiskt inte omöjligt att se legaliseringen (och den ganska hårda regleringen) av graffitin i Venice Beach som en del av denna gentrifiering. I alla fall om man tänker sig att den informella toleransen av graffiti på strandens murar ingått i den tidigare alternativa och bohemiska kulturen i området som nu trängs bort.

Huvuddelen av the Venice Pavilion revs 1999, och sedan 2000 är de återstående väggarna helt reserverade för graffitimålning. Projektet drivs av företaget ICU Art i samarbete med ett råd med representanter för olika kommunala förvaltningar och lokala gräsrotsorganisationer.

Jag följde med Rubin när han målade en varm sommardag i mitten av april förra året.

Venice Art Walls är endast öppna på helgerna då ICU Arts personal finns på plats och delar ut tillstånd – fast först efter att målaren legitimerat sig och skrivit på ett kontrakt.

Kontraktskrivning och utdelning av tillstånd

Tillståndet i form av en badge

Det görs ingen kvalitativ bedömning. Först till väggen får först måla, och målaren uppskattar själv om hen klarar av att fylla ut en av de stora väggarna, eller en mindre. Rubin som är först på plats väljer en stor vägg som vetter ut mot stranden och Stilla Havet men bestämmer att dela den med en lokal målare som dyker upp.

Grundmålning av väggen

Efter en grundmålning av väggen börjar det kreativa arbetet. Allteftersom förmiddagen lider ansluter fler målare och börjar måla på andra väggar. ICU Arts personal arbetar intensivt med att lämna ut tillstånd. En bildlärare från en skola kör workshop på en av de mindre väggarna.

Väggarna tycks vara välkända i området och ett populärt utflyktsmål. Många besökare stannar och fotograferar innan de går vidare, andra sätter sig och tittar på i flera timmar.

En kvinna med två hundar kommer förbi. Hon berättar att hon bor i närheten och håller koll på väggarna över Facebook och Twitter – och att hon går dit när hon tycker att det händer något intressant. Det är via Twitter hon har sett att Rubin skulle måla – och efter att ha gått in på hans hemsida tyckte hon att det var värt ett besök. Ett tyskt teveteam dyker också upp – de gör ett serie resereportage om Kalifornien och intervjuar Rubin om graffitiväggarna.

Polisstationen ligger ett par hundra meter från väggarna, och målarna är informerade om att polisen har rätt att när som helst dyka upp och kontrollera tillstånden. Den här dagen händer det dock inte, och de polisbilar som med jämna mellanrum glider förbi nedanför på stranden ser inte ut att överhuvudtaget vara intresserade av saken.