söndagen den 1:e april 2012

Nolltoleransen periodiserad, del 5 (nolltoleransen slår tillbaka)


Nolltoleransen har en historia. Jag har valt att dela in denna historia i fem perioder. Dags för del 5 av 5.  


Nolltoleransen slår tillbaka 2007-2010
Såsom jag konstaterat så går man i Stockholm stad aldrig till botten och gör upp med den hårdföra anti-graffitipolitik som varit så inflytelserik under åren 1997-2002. Kanske är det därför som det tycks räcka med maktskifte i Stadshuset för att i full skala återinföra nolltoleransen.

En av de första kulturpolitiska åtgärderna som den nya borgerliga stadshusmajoriteten genomför blir att sparka ut graffitikurserna från den kommunala kulturskolan, kurser som de redan tidigare hårt kritiserat

SL har en betydligt mer tillbakaskjuten position i debatten än tidigare, och istället är det just Stockholms stad som driver nolltoleransen. Det moderata borgarrådet Mikael Söderlund seglar upp som politikens främsta företrädare i Stockholm när han i en uppmärksammad artikel likställer gatukonst uppförd utan tillstånd med att ”slå sönder någon annans bil”. I samma artikel klargör han att staden inte heller kommer att ge några tillstånd.

Under 2007 antar Stockholm en ny, skärpt klotterpolicy som kodifierar nolltoleransens bärande föreställningar och idéer – och leder till att de får ny kraft. Hela arsenalen av retoriska figurer från åren 1995-2002 plockats fram för att åter ta plats i den offentliga debatten. 

Dessutom leder det till nya kontroverser där policyn krockar med lagliga graffitiprojekt. Till exempel så kräver Stockholms stad att kulturhuset Cyklopen ska stänga sin öppna graffitivägg. Detta trots att Kulturkampanjen som driver Cyklopen är en självständig organisation som inte uppbär några som helst bidrag. Det räcker att man hyr mark av staden för att ens verksamhet ska omfattas av policyn. ”Staden tror inte på lagliga klotterplank. Det är en väldigt politisk fråga, så jag hade gjort tjänstefel om jag inte uppmanat dem att ta bort det. Även om Kulturkampanjen inte tar emot bidrag”, säger den ansvariga tjänstemannen till SvD 2008-09-09.

Sedan hösten 2011 är dock nolltoleransen åter ifrågasatt. Svenska Dagbladet har i en rad avslöjanden i två artikelserier visat på vad som tycks vara en rad oegentligheter i vaktbolaget CSG:s arbete med graffitibekämpning. Tidningen har intervjuat före detta anställda som
bland annat vittnat om civilt spaningsarbete, brottsprovokation och olagliga spaningsregister. Tidningen kunde senare visa att flera av anklagelserna dokumenterats i olika polisförhör och utredningar. CSG nekar till anklagelserna och just nu pågår två omfattande utredningar mot bolaget. 

Även politiskt har det rört på sig de senaste månaderna. Från såväl  Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har det riktats kritik. Även från det borgerliga partierna tycks det har skett en försiktig omsvängning. 

Det sista kapitlet i nolltoleransens historia återstår alltså att skriva.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar