onsdag 18 april 2012

Konstens frihet, minstrel show och graffiti


 
"Det måste förstås finnas konst som vi inte tycker om. Så har det alltid varit och måste så förbli" sade vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth till DN angående att hon skurit upp en tårta formad som en kvinnokropp. Tårtan i fråga var ett konstverk av Makode Linde skapad med ett bildspråk hämtat ur den amerikanska rasistiska traditionen som brukar kallas "minstrel show". 

Bilden kan framstå som osmaklig men konstens frihet väger tungt, ungefär så kan man sammanfatta Adelsohn Liljeroth försvar när hon anklagas för omdömeslöshet och rasism. När debattens vågor gick höga för drygt tre år sedan så stod konstens frihet inte lika högt i kurs hos kulturministern. Tvärtom. Då raljerade hon hånfullt över Anna Odell arbete och Nugs verk "Territorial Pissing":

"Jag vet inte om det här är Konstfacks nya giv. Att elever spelar psyksjuka och sedan det här. Vad blir nästa grej? Att tända på ett hus och se hur brandkåren reagerar?", (Aftonbladet, 2009-02-15).

När det gäller "Territorial Pissing" var det dessutom ministern själv som startade drevet genom uttalanden som: "Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegalt. Det här är inte konst".  

Det är intressant att idén om konstens frihet tycks vara så pass central i samhällsdebatten att de flesta som går till angrepp mot enskilda konstverk inleder med att förneka att det skulle röra sig om konst. På detta sätt följer Adelsohn Liljeroth ett internationellt mönster. Jämför till exempel med New Yorks dåvarande borgmästare Rudy Giulianis internationellt uppmärksammade attack på Chris Ofilis "The Holy Virgin Mary" där Giuliani menade att det inte var konst – eftersom det var något han själv kunde ha gjort: "If I can do it, it's not art".

Dessutom har både graffitin med sina rötter i hiphop och minstrel show kopplingar till afro-amerikansk kulturhistoria och rasistiska stereotyper.

Ett filmtips till vår kulturminister: Spike Lees fantastiska film "Bamboozled" som diskuterar både konstnärlig och kommersiell exploatering av rasistiska fördomar. Den handlar om en tv-producent försöker lansera en "minstrel show för det nya årtusendet". Även denne TV-producent försvarar sig med tal om att konsten måste få vara fri.

Den amerikanske bildteoretikern W.J.T. Mitchell hävdar att "Bamboozled" är ”en oumbärlig modell för att kunna reflektera över stereotypernas funktion, och med vilka kritiska och konstnärliga strategier som de kan behandlas.”

Det tycks som om konstens uttrycksfrihet ofta tycks uppfattas som en frihet också från tolkning och reflektion - både bland de som försvarar och angriper konst. 

Även om konstnären ska vara fri att uttrycka sig, så måste också konstverk kunna debatteras och diskuteras – utifrån sina former och sammanhang, utifrån konstnärens intentioner och betraktarens tolkningar. Det måste finnas lägen mellan de två tystnaderna – förbudets och den totala frihetens.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar