Noll tolerans mot graffiti är inte en renodlat svensk företeelse. Politiken växte delvis fram i samarbete mellan myndigheter och företag i Sverige, Norge och Finland, och olika aktörer i de tre huvudstäderna var pådrivande i processen. Oslo tycks ha varit först och hade en slags nolltolerans redan runt 1992 medan Helsingfors kom med i samarbetet först 1998.
I både Norge
och Finland har man de senaste åren alltmer övergett nolltolerans för mer
mångskiftande förhållningssätt till graffiti.
Finlands nuvarande kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäki var som kommunpolitiker med och lade ner nolltoleransen i Helsingfors 2008. Men redan 2005 var han med i debatten när finländska Yle rapporterade om att kultur- och ungdomsarbetare tyckte att stadens nolltoleranspolitik skapat en "ohållbar situation".
Paavo Arhinmäki har också skrivit efterordet till "Noll tolerans - kampen mot graffitin" där han sammanfattar nolltoleransen ur ett finländskt perspektiv - och föreslår att Stockholm tar lärdom av Helsingfors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar